Mätta passagerare kapar inte flygplan och terrorskämt med passpolisen

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för att beskriva gårdagens minst sagt udda erfarenheter. Som jag har skrivit tidigare var min plan att tillbringa några timmar inne i London. Och att jag därför hade bokat en flight med extra lång mellanlandning på 11 timmar. Men var jag inte riktigt hade räknat med var att jag skulle få tillbringa 6 timmar på en obekväm träbänk efter att ha suttit i förhör med den brittiska passpolisen. 

Kvällen innan jag skulle resa till London så åkte jag till Arlanda och tillbringade natten på ett hårt stengolv ovanför incheckningen vid Terminal 5. Tillsammans med hela mitt liv i två resväskor. Väl på morgonen så var det hade jag en del bagagestrul när jag skulle checka in mina resväskor. Tydligen ville inte self-check maskinen skicka mina resväskor hela vägen till Malta. Så jag fick ställa mig i den vanliga bagagekön för att lösa det och checka in via disk. Väl med boardingkortet kunde jag gå genom Fast-track säkerhetskontrollen. En fördel med det nya SAS Plus är att man slipper köerna och även får tillgång till deras lounge. Visst SAS är SAS och är alltid dyrare än sina konkurrenter men påstås vara bättre än de konkurrerande lågprisflygbolagen.

Men är inte portionsstorleken en säkerhetsfråga?

För mätta passagerare kapar inte flygplan! Hade manuset till filmen Alive, handlat om SAS så hade kannibalismen börjat redan innan flygplanet hade lyft från marken! Jag börjar förstå hur pass bortskämda vi svenskar är med offentligt WiFi på många platser. SAS stoltserade tidigare med att de minsann hade installerat just WiFi på 10 av sina flygplan, hur många flygplan har SAS? 100?

Terroristskämt uppskattas inte av brittiska passpoliser..

Men som jag nämner redan i inledningen av det här blogginlägget så grusades mina planer totalt av två brittiska passpoliser. Efter vad de kallade en ”rutinkontroll” och ett smaklöst terroristskämt om att jag INTE smugglar kärnvapen senare från min sida satt jag helt plötsligt i ett långt förhör på över en timme. Fick veta att mina två incheckade resväskor hade plockats ut för en extra säkerhetskontroll. Och att jag kunde ta bussen tillbaka till Terminal 3 för att hämta ut dem då inget suspekt hade påträffats och jag var fri att gå.

Det resulterade i ytterligare säkerhetskontroller och någon timmes ytterligare tidsspill innan jag åter igen stod landside med mina resväskor. Men trots allt det så hade jag ändå drygt 7 timmar kvar att spendera i London innan jag skulle vara tillbaka på flygplatsen. Väl vid Air Maltas incheckningsdisk fick jag veta att dem inte skulle öppna fören klockan 18:30! DÅ det rör sig om ett litet flygbolag med några enstaka flighter till London per vecka..

Timme efter timme spenderade jag på en obekväm träbänk med en telefonautomat som enda utsikt. När jag äntligen hade möjlighet att checka in mina väskor som skulle gå hela vägen. Så fick jag veta att dem dels inte skulle göra det trots att resebyrån påstått det. Och att så fick jag veta att mina väskor var för tunga och att jag skulle få betala för övervikten. Då Air Malta endast tillåter 30 kg oavsett antal resväskor, men att det bara skulle kosta mig £14 och att jag skulle betala vid en annan disk och återkomma med kvittot. Så jag sa att det var kaffepengar.

Väl vid den andra disken så fick jag veta att det var £214! Så efter den här resan ska jag ALDRIG använda en  resebyrå utan att kolla upp flygbolagens egna bagageregler. För de två  á 23 kg bagage som SAS tillät gällde inte för vidareresan med Air Malta. Så det blev ytterligare en oförutsedd utgift.. Så det var riktigt skönt att komma ifrån bruset och vimlet genom att koppla av med en kall öl och buffétallrik i loungen. Någon timme senare så var det dags att borda flighten som skulle ta mig ner till Malta..

Ombord på Air Malta

Att få sjunka ner i en bekväm business class stol efter den här dagen och jämfört med SAS Plus så var det som att sjunka ner i en fåtölj jämfört med en skolbuss. Så mitt helhetsintryck av Air Malta är mycket bra! Servicen var över lag bra och maten inspirerande. Och när jag bad om ett glas Kinnie så sken den lille maltesiska stewarden sken upp som ett barn över att jag ville prova deras ”nationaldryck”. Och det var nog bland det värsta jag druckit i läskväg. En smak av Trockadero som övergår i en obeskrivlig beska.

När vi landade på Malta och jag klev av planet mitt i natten så slog en tropisk fuktighet emot mig. Och att försöka ta in här ska jag bo var en upplevelse i sig. Efter en fartfylld taxitur där trafikregler är mer rekommendationer så hamnade jag tillslut på mitt första hotell. Att kalla Plaza Regency Hotel för **** är för mig ett skämt.

Efter incheckningen så fick jag springa ett antal gånger mellan de två hotellbyggnaderna. Dels för att betala för att checka in. Och sen upptäckte jag att det saknas WiFi så ytterligare en springtur till den andra byggnaden och €2 fattigare per timme. Väl tillbaka på rummet så visar det sig att mitt WiFi inte fungerar. Tillbaka ner och får då veta att det bara fungerar i lobbyn i den andra byggnaden. Livet bjuder på sina prövningar minst sagt..

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar

    You have to agree to the comment policy.

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.