Nattåg till Berlin med Snälltåget på en 107-årig tågfärjeled
Ibland behöver man bara se en enstaka bild i det här fallet från Snälltåget. För att inspireras till att ta stora steg ut i världen. Eller åtminstånde för att tio minuter senare sitta här och skriva på ett blogginlägg om den resan. Nu är bara frågan om jag ska göra slag i saken och boka en tågresa ner till kontinenten eller inte?
Snälltåget kör nattåg mellan Malmö och Berlin under vår och sommar. Förvisso har jag besökt Berlin ett trettiotal gånger redan och har goda vänner där. Men jag har aldrig åkt tåg från Sverige till Tyskland, även om jag teoretiskt har gjort det via Köpenhamn.
Det som lockar mig mest är att få chansen att resa på den anrika tågfärjeleden Trelleborg – Sassnitz. Som invigdes redan den 6:e juni 1909 vilket innebär att den fyllde 107 år för exakt en vecka sedan.
Delad eller egen kupé?
En sovplats i nattågskupé från Malmö till Berlin för 399 kr är billigt! Haken är bara den att jag då måste sova i en delad kupé med upp till fem för mig okända människor. Möjligheten finns så klart att boka en helt egen kupé, men då ökar även priset kraftigt. Vid skrivandets stund skulle det kosta mig 2.199 kr. För den skumman skulle jag istället kunna flyga tur och retur till Berlin, få ett billigt hotellrum och ändå få några kronor över. Men vart finns egentligen charmen i det?
För även om jag gillar att knyta nya bekantskaper så känner jag inte för att dela min nattsömn med främmande människor i ett litet utrymme. Nu kanske du tänker att det kan ju inte vara så farligt? Men jag ser det mer som att spela rysk roulett med fem patroner av sex i trumman. Och det känns inte som så bra odds att chansa på för att spara tunt 1.500 kr.
Visst det är mycket pengar för en ynka natts sömn och troligen inte värt det. Så innan jag genomför den här resan ska jag nog värva minst en vän för att få ned priset för det här äventyret. Kanske fortsätter vi hela vägen det billiga ölets förlovade land Tjeckien.
Har du rest med Snälltåget till Berlin? Lämna gärna en kommentar här under och berätta. Glöm inte att gilla Grattis Världen på Facebook och följa mig på Instagram för fler intressanta blogginlägg från världens alla hörn.
Jag åkte ensam från Berlin till Malmö i augusti 2016. Tågresan är allt annat än bekväm, men i sig är den en ovanlig upplevelse i dagens mått mätt. Man åker ju framför allt cirka 40 år tillbaka i tiden. Snälltågets gamla vagnar har ingen luftkonditionering, så med sex personer i liggkupén blir det garanterat varmt. Fläkten hjälper inte mycket. Att ha fönstret och/eller kupédörren öppen ger frisk luft men medför naturligtvis också mer buller. Öronproppar är i varje fall ett måste. Sängarna närmast golvet är mest tillgängliga men smalare än de övriga bäddarna. Högst upp är det knöligt att komma och där är det som svettigast.
När tåget rullat in på färjan blir det relativt lugnt ur sovsynpunkt, men bildäckets strålkastare tränger in i kupén och den tunga däcksluften likaså. Det är i och för sig trevligt att kunna gå upp på färjan, äta i cafeterian eller promenera ute på däck, för att sedan krypa ner i sängen i tåget igen.
Det allmänna intrycket av tåget var sunkigt. Det kändes helt enkelt inte fräscht. Av vagnens fyra toaletter fungerade bara en, och inte ens inne på den kom det något vatten ur kranen. Snuskigt… Varje passagerare erbjuds endast ett par deciliter vatten i papptetra. Många saker var trasiga eller ur bruk, såsom trappstegen till överbäddarna. Man fick rena lakan som man bäddade själv med billiga Ikea-kuddar och filtar om man ville (påslakanet räcker gott och väl!).
Sen vad det kommer till att dela kupén med 5 främlingar så är det i sig inte så farligt. Alla är på samma sätt inställda på att dela kupén med okända människor, alla har nog lite samma känsla och det blir en speciell stämning (om man inte är en synnerligen van resenär, förstås). Man småpratar lite och delar med sig av sina resupplevelser. Främsta nackdelen med medresenärerna är att de värmer upp kupén effektivt och andas slut på allt syre.
Tack Kristian för ett långt och intressant svar! Det låter som att du har samma upplevelse som de flesta som jag har pratat med om den här resan. Men precis som du skriver så är det ju en upplevelse och tidsresa till den tiden då man ofta reste med nattåg ut i Europa.